ok så Rachel som sitter bredvid mig på jobbet berättade vad hon tjänade en helt vanlig tisdag på lunchen. vi hade samma titel. samma team. vi började samma måndag, jag minns det eftersom vi satt i samma introduktionsgrupp och båda var nervösa. hon tjänade fyrtio tusen mer än jag. fyrtio. jag bara satt där med gaffeln i handen och rörde mig inte medan hon fortsatte prata om sin helg eller vad det nu var. hjärnan fastnade i matte. fyrtio gånger tre år är hundra tjugo tusen som jag i princip eldade upp eftersom jag aldrig öppnade munnen när det faktiskt gällde. rekryteraren hade frågat mig "några tankar om komp?" och mitt riktiga svar var bara att det ser bra ut. tre ord. det var hela förhandlingen lol. Rachel fick exakt samma fråga av exakt samma rekryterare och hon sa bara en siffra.
min pappa lärde mig att vara tacksam. be inte om saker. var inte den där killen. jag älskar min pappa. den lektionen kostade mig en och en halv bils pengar dock, kanske två bilar beroende på vad du kör. jag läste hur många reddit-trådar som helst och kände ändå att jag skulle låta som ett rövhål om jag frågade.
andra jobbet jag försökte på var ärligt talat patetiskt, jag skäms fortfarande lite när jag skriver det. jag fick erbjudandet på telefon, ringde tillbaka samma eftermiddag och sa "hade hoppats på lite mer." inget nummer. inget konkret. bara vibbar i princip. rekryteraren sa ok låt mig kolla. kom tillbaka och lade på femtonhundra dollar ovanpå hundratiotusen i grundlön. femtonhundra lol. min kompis Sarah jobbar med rekrytering på ett stort techbolag och när jag berättade det här över kaffe skrattade hon bokstavligen åt mig. hon sa att när en kandidat kör det där "lite mer"-snacket utan att nämna ett dollarbelopp så väljer rekryteraren bara den minsta lilla höjning som får personen att sluta prata. hon hade sett det från sin sida av bordet säkert femtio gånger. tydligen är inget nummer faktiskt värre än ett fel nummer, för ett fel nummer ger åtminstone rekryteraren något att ta spjärn mot och möta i mitten. utan något alls får du femtonhundra spänn och en läxa.
jag tog Sarah till samma kafé innan mitt tredje erbjudande kom, för den gången var jag klar med att låtsas att jag visste vad jag höll på med. jag frågade henne rakt ut vad som händer bakom kulisserna, alltså när någon trycker tillbaka på ett erbjudande, vad gör ni faktiskt med det. det hon sa där flyttade hela grejen för mig. jag kan fortfarande peka ut exakt vilket bord vi satt vid. jag skrev ner det på kvittot från kaffet som om det var någon förbannad trollformel. "på åtta år har jag aldrig, inte en enda gång, sett ett företag dra tillbaka ett erbjudande för att kandidaten bad om ett bättre nummer. aldrig. det jag ser varje vecka är folk som tar första siffran för att de är rädda för att öppna munnen." sen lutade hon sig tillbaka och bara, det där första numret är nästan aldrig hela taket. de lägger sig lägre först och ser om du bara tar det. de hade redan lagt veckor på intervjuerna, dragit runt sex personers kalendrar och chefen var trött på att stolen stod tom. ingen river upp allt det där för att du bad om lite mer.
tredje erbjudandet kom in på hundra arton tusen. jag sa tack, sa att jag verkligen var peppad, och frågade om jag kunde få ett par dagar att gå igenom allt. sen lade jag på och ringde Sarah direkt. hon sa bra, svara nu inte i telefon på två hela dagar. och när du väl ringer tillbaka ska du ha ett riktigt dollarbelopp redo att komma ur munnen. så jag väntade. tisdag och onsdag bara gick. torsdag morgon ringde jag och sa att jag gått igenom allt, att jag verkligen ville ha rollen, och att jag med min bakgrund inom distribuerade system och det jag sett ute på marknaden hoppades kunna hamna närmare hundrafyrtiofem. "finns det något utrymme där?" rekryteraren sa låt mig ta det med anställande chefen. hon ringde mig på fredagen. hundrafyrtiotvå. tjugofyra tusen dollar om året från ett telefonsamtal och två dagars absolut ingenting. mina händer skakade bokstavligen när jag sa ja.
Sarah förklarade senare varför väntandet funkar så löjligt bra. du ber om två dagar. rekryteraren skickar vidare det. chefens hjärna är redan på shit, tänk om hon drar nu. alla de där intervjuerna de redan kört, hela kalendercirkusen, teamet som redan går runt en person kort. att starta om söket kostar dem mycket mer än tjugo tusen dollar och de vet det. jag hade inte ens något konkurrerande erbjudande i inkorgen då, inte ens nära. det räcker ändå att de tror att du kanske drar, och plötsligt finns det budget som tydligen inte fanns tio minuter tidigare.
jobb fyra var också gången jag slutade tro på "grundlönen är låst" som om det vore hugget i sten. rekryteraren körde hela manuset, företagspolicy, hennes händer var bundna, inget att göra. jag skrev direkt till Sarah efter samtalet.
jag: de säger att basen är låst. hon: fråga om allt annat då.
så jag gjorde det. bad om en sign-on bonus. femton tusen dollar dök upp fast den inte fanns i ursprungserbjudandet alls. Marcus testade nästan samma sak när hans bolag vägrade röra lönen, han bad om en extra semestervecka och fick ja utan gnäll. Priya ville ha två extra veckor före start för att stänga sina frilanskunder och de sa också ja. det var där poletten trillade ner för mig. "låst" betyder ofta bara att de vill att du ska sluta fråga om just den raden.
och ja, liten parentes, jag använde InterviewMan under de senare intervjuomgångarna. tolv dollar i månaden. den låg där på skärmen när en teknisk fråga landade och hjärnan ville ge upp. jag la så mycket energi på att överleva intervjuerna och höll ändå på att nästan sumpa samtalet som faktiskt styr vad som kommer in på kontot. samma sak egentligen med beteendefrågor och systemdesign, allt leder fram till erbjudandet men jag behandlade komp-samtalet som ett appendix. rätt dumt i efterhand.
fyrtio tusen fortfarande. samma rad bås. samma våning. samma måndag. Rachel sa en siffra och jag gjorde inte det. jag tänker fortfarande på den där gaffeln mot tallriken ibland och blir sur igen.
Ready to Ace Your Next Interview?
Join 57,000+ professionals using InterviewMan to get real-time AI assistance during their interviews.
